Vinjetten lånad av Monika Hansson

Läs inlägget från Naturvärdarna i Frostviken. En utförlig beskrivning vad som gäller och hur man i Frostviken arbetar med skoterfrågor.
Där upplyses om att rätten att köra snöskoter på annans mark hör till den s.k. privaträttsliga delen av lagstiftningen, dvs bestämmelser som reglerar vad som gäller mellan enskilda.
Terrängkörningslagen reglerar enbart förhållandet mellan staten och den enskilde.
Allemansrätten är dock icke-motoriserad. Så snart man brukar ett motorfordon kan man alltså inte längre hävda att man färdas med stöd av allemansrätten.
(Citat ur inlägget)

Nedan Daniel Messelt Naturvärd i Skoterprojektet

Vi har sett att det diskuteras en del på sociala medier om skoteråkningen i Frostviken. Därför kommer här ett inlägg om våra tankar och den information vi fått runt detta.

Den svenska terrängkörningslagstiftningen är offentligrättslig, dvs den reglerar enbart förhållandet mellan staten och enskilda. TKL (terrängkörningslagen) stadgar ett generellt barmarkskörningsförbud i Sverige.

Motsatsvis är det alltså tillåtet att köra snöskoter på väl snötäckt mark (på områden som tål det och är tillåtna, dvs inte på skadekänslig åkermark, över skogsplanteringar, tomtmark m.m.). TKL säger dock ingenting om rätten att köra snöskoter på annans mark. Frågan om rätten att köra snöskoter på annans mark hör till den s.k. privaträttsliga delen av lagstiftningen, dvs bestämmelser som reglerar vad som gäller mellan enskilda.

Allemansrätten ger var och en rätt att passera över, och tillfälligtvis uppehålla sig på, annans mark utan att först be markägaren om lov. Man får dock inte gå för nära inpå hus där folk bor eller annars bete sig så att man ger upphov till störningar eller skador. Allemansrätten är dock icke-motoriserad. Så snart man brukar ett motorfordon kan man alltså inte längre hävda att man färdas med stöd av allemansrätten. Det är enbart med stöd av allemansrätten man får vara på annans mark utan lov, vilket rent juridiskt medför att markägarens lov krävs om man ex vis avser att köra snöskoter på annans mark.

Dessa juridiska förhållanden har dock aldrig prövats i domstol, varför det i nuläget inte går att säga med full säkerhet vad som egentligen gäller kring dessa principer.

Inom ramen för projektet vill vi dock inte sväva i ovisshet kring rätten att köra på annans mark. Så bygger man inte en långsiktigt hållbar modell. Därför har vi också involverat markägarna från ett tidigt stadium och skrivit avtal med dem, så att det ska stå klart för alla vad som faktiskt gäller för nyttjandet av leder och friåkningsområden som ryms inom gränserna för det kommunala regleringsområdet.

Allemansrättsligt brukande av naturen är gratis, vilket framgår av svensk grundlag (regeringsformen). Man kan alltså inte ta (tvingande) betalt för allemansrättsligt nyttjande. Eftersom snöskoteråkning inte omfattas av allemansrätten finns det alltså inget som hindrar att man inför tvingande avgifter för snöskoteråkning. Tvärtom är just möjligheten att ta betalt ofta en förutsättning för att kunna finansiera skoterledhållning och annat oftast ideellt arbete som krävs för att kunna erbjuda bra och ordnad skoteråkning.

Att det kommunala regleringsområdet är överklagat påverkar inte i sig möjligheten att ta betalt för snöskoteråkning, men i väntan på att frågan avgörs så är allt egentligen lika som förra året, och vi ser under tiden avgiften som frivillig. Men det finns ändå goda skäl att betala – framför allt eftersom alla pengar som kommer in oavkortat går till att lägga en bra grund för en väl fungerande skoteråkning, led som friåkning, i Frostviken i framtiden.

Mot bakgrund av det som sägs ovan rekommenderar vi att man håller sig till utpekade friåkningsområden (gröna områden) även i år. Mycket arbete har redan lagts ned på att förankra dessa områden, och de har funnits vara väl lämpade för just friåkning, utan att det uppstår konflikt med andra intressen. Andra områden är förbjudna eller olämpliga för friåkning av andra anledningar. Av hänsyn till alla de parter som berörs av skoteråkningen i Frostviken vädjar vi därför till alla att redan nu följa våra rekommendationer – vi vill kunna erbjuda en högkvalitativ produkt, och det har vi möjlighet att göra inom ramen för den modell vi tagit fram inom projektet.

Naturvårdsverket, som är centralt ansvarig myndighet i frågor rörande terrängkörningslagstiftningen, samordnar också Nationella Snöskoterrådet. Representanter från Naturvårdsverket/Skoterrådet (inklusive juridisk expertis) är också involverade i projektet i Frostviken, varför ytterligare frågor kring de juridiska aspekterna av skoteråkning med fördel också kan ställas till dem.

M.v.h Daniel Naturvärd